Blog Image

Till sist

Why?

Det finns dom där stunderna när vem som helst, du eller jag, behöver "få det ur sig".
Visa hur det känns, tänks, tänjs och vrids. Som terapi, som en tankesmedja, som en soptunna, som en avlastningsyta.
Det här får bli min och Du är välkommen in.

Öppet brev till Stockholm Trekkers

Dagens till sist Posted on Mon, October 24, 2016 20:37:24

Star Trek har fyllt 50 år nu 2016.
Stockholm Trekkers ska fylla 20 år 2017 och borde få
möjligheten att så göra.

Men jag är riktigt orolig för förenings hälsa, då den sakta
håller på tyna bort i passivitet, inaktivitet, organisationsbrist och bristande information.

Jag ber dig att ägna någon egen minuts fundering på hur de
senaste två åren varit. På de senaste årsmöten, hur ser nuvarande styrelsen ut, information, hur är Trekdagarna nu, hur många kommer och lite sånt?
Och hur mår egentligen vår gemenskap?

Stockholm Trekkers har varit och bör förbli den förening där gemenskapen kring Star Trek i synnerhet och Science Fiction i
allmänhet är det centrala. Den ska vara en ideell förening som kännetecknas av de frivilliga
krafterna som verkar för och i föreningen.
Det är därför viktigt att vårda och skapa bra
förutsättningar för både ledare och frivilliga att de får känna sig
delaktiga i gemenskapen, en gemenskap som är att vara delaktig i det sociala sammanhang
där var och en kan få och ge sin bidrag av bekräftelse.

Jag själv är beredd att bidra till
styrelsen som sekreterare, men det är under rådande omständigheter villkorat.

·
Kassör måste finnas som egen post och eget
utrymme för agerande inom postens ansvar.

·
Ingen styrelsemedlem ska upprätthålla en post i
brist på andra och i passivitet.

·
Styrelseuppdrag ska inte vara synonymt med en fullständig
närvaro på Trekdagarna.

·
Handlingsutrymme (avser inte ekonomisk frihet)
för de som är villiga att hjälpa till med uppgifter som information,
programplanering.

·
Det finns ett antal beslut som dött ut eller
inte genomförts som också ska verkställas: där ibland Trekdagsplanering med två
månaders framförhållning, mobiltelefon med kontantkort för att kunna nås under
Trekdagar, hemsidan.

Med bakgrund av dessa ord inkommer jag med följande
förslag och lägger extra tyngd i att jag anser att de bör genomföras skyndsamt,
helst till kommande verksamhetsår 2017.

Motion om
styrelsens sammansättning

Stockholm Trekkers styrelse ska bestå av minst 3, helst 5
(Ordförande, kassör, sekreterare och om möjligt 2 ledamöter) samt 2 suppleanter
som väljs på post vid årsmöte. Inte på ett efterföljande konstituerande av styrelsen.

Ordförande roll är att leda styrelsen, sammankalla till
möten, är tillsammans med kassören firmatecknare och har huvudansvaret för
styrelsens arbete.

Kassörens roll är att ha hand de övergripande ekonomiska
uppgifterna, förvalta föreningens ekonomiska tillgångar. Kassören ska,
tillsammans med ordförande, vara firmatecknare.

Sekreterarens roll är att protokollföra möten och se till
att de arkiveras på lämpligt sätt. I detta förslag lägger jag även till att
sekretareraren även är samordnande för informationsflödet.

Motion om
Trekdagarnas antal och tider:

Jag föreslår att reducera antalet Trekdagar till 8 per år.
Februari, mars, april, maj, juni, september, oktober, november, samt dess tider
till ex. 11-21.

Bakgrunden till förslaget är fler, men kan summeras med
”verklighetsanpassning” för både de som arrangerar och de som kommer. December
och januari är på olika sätt pressade och stressade månader för många av oss.

Dessutom hålls SciFi mässan i närheten av decemberdagen
eller samma helg.

Motion om
förändrad medlemsavgift som följd av motionen om förändrat antal Trekdagar:

Bridge medlemskap förändras till 500 Sekr i medlemsavgift samt fri i entré på Trekdagar
för gällande år. Engineer och Cadet i oförändrat form.

Med hopp om lång levnad och framgång för Stockholm Trekkers

Uffe H

Detta brev kommer att skickas till/finnas på :
Styrelsens mejladress
Diskutionslistan
Ordförande på 2 egna adresser.
samt här på min min blogg http://tillsist.ds9.se



Skam & skuld

Dagens till sist Posted on Sun, December 21, 2014 18:39:47

Livskriser
och dramatiska händelse, kan få vem som helst att tänka till. Att börja omvärdera
sig själv och relationen till andra människor och till det man gör. Det kan bli
en jobbig, krävande resa samtidigt som den kan vara insiktsfull. Så har den
säkert varit för många. Så har den varit (och fortfarande är) för mig.
Men att nu försiktigt närma sig en möjlig
sanning är både skönt men förbaskat jobbigt.
Dels för känslan “tänk om jag vetat och förstått det tidigare”
är så nära till hands, men också för att den involverar så mycket mer än mig
själv.

En stor
del av mitt jag, fram till min infarkt, var upptaget av vårda skam, utan att
jag förstått det. Förmodligen är det också en starkt bidragande, om inte den
största, orsaken bakom den “utmattning” jag varit sjukskriven för.
Inte skulden,
utan skam. Skuld och skam är två begrepp som ofta används för att beskriva samma fenomen.

Skuld
Skuld är
en upplevelse här och nu. Något som säger till dig att “nu har jag handlat
fel… Jag skulle inte har sagt så där…”.
Skuld påverkas av normer och
värderingar i det samhälle vi lever i och av våra egna moraliska regler. Till
exempel om jag har väldigt höga krav på mig själv och inte tycker att jag lever
upp till dom. Då kan jag känna skuld för att inte svara upp till kraven (normer
och värderingar).
Skuld kan också vara att tycka det är fel att titta på
andras SMS där andra tycker det är helt okej (moraliska regler). Skuldkänslan
är obehaglig men inte helt outhärdlig efter som den har att göra med saker som
kunde ha gjorts annorlunda. De går att förändra, som att sänka farten om du får
skuld för att köra för fort eller be om ursäkt för något dumt som du sa.

Men
skuldkänslor kan göra oss riktigt illa. Som när de flätas ihop med
skuldbeläggande, när andra skuldbelägger oss. Får oss att tro att det är fel
att bete sig på vissa sätt. Det kan vara något så litet som att passa in i en
grupp eller att få tro på sig själv. (Man brukar referera sånt till barnålder,
men det kan lika gärna ske som vuxen).

Skam
Skam är
en bild man har av sig själv, en egen betraktelse av oss själva, en grundkänsla
vi föds med. Skam har alltså inte så mycket med en handling man ångrar att
göra. I balanserade doser är skam bra. Den hindrar oss från att göra dåliga
saker. Den hjälper oss att korrigera beteenden som vi känner skam över att ha
utfört. Den hjälper oss att växa, om den är i balanserad form.
Men skam och dess överskott
kan utvecklas av att få mer kritik än bekräftelse.
Att få mer reda på vad som är fel än det som är rätt. Skammen upplevs ofta när en
“publik” är inblandad oavsett om
den består av verkliga människor eller en publik som vi har inom oss. Ofta
känner man sig värdelös och vill
försvinna från situationen som framkallade skammen.

Vad hände?
Vad som kan hända är att de egna förutsättningarna av att vara en egen person tunnas ut eller
rent av försvinner. Glädjen och kreativiteten försvinner.
Kontakten med vårt inre går förlorad.
Allt som blir kvar är ett tomt, duktigt i
och för sig, men tomt skal,
som försöker prestera mer och mer som kompensation. “Jag gör i alla fall något,
alltså är jag någon”.
En klockren beskrivning på vad
jag hade blivit.

Min ilska, min rädsla,
min frustration fick tron på mig
själv att försvinna, samtidigt som den eldade på känslan
av skuld för att inte räcka till, att inte hinna med. När skamkänslan
blev ur balans och tippade över, när det blev för
mycket av den, ledde det till att jag kände
det som allt jag gjorde eller inte gjorde var fel, mitt fel, även fast det inte var det. Det blev en mur av obehag som
hindrade mig att leva som jag ville.

Jag blev något ihåligt ett som bara försökte prestera mer och mer. Skamkänslor
är svåra att bära då hjärnan registrerar skam på samma sätt som en stark fysisk
smärta. Forskningen visar att känna skam kan gör lika ont som att vara
fysiskt misshandlad. Så jag fortsatte att “slå” mig själv. Tills jag
fick en varning och ett gigantiskt gult kort rätt i ansiktet. Livskriser och dramatiska händelse, kan, som sagt, få vem
som helst att tänka till.

Går det
att förändra?

Jag tror
absolut på det, jag lär mig just nu.

Börja att
definiera vem du är och vad du är ansvarig för, situation för situation. Lär
dig själv att sätta gränser. Du är ansvarig för de val och handlingar du gör. men
du är inte, på något sätt, ansvarig för vad andra gör eller inte. Andras
känslor eller görandet är faktiskt inte ditt jobb eller ansvar.

Börja
ifrågasätta de tankar som dyker upp automatiskt när du börjar känna skam och skuld. Vad var det som hände? Vem sa vad? Var det som hände verkligen ditt fel eller kan det vara någon annan orsak ? Lär dig
känna igen situationer som
får dig att känna skam och skuld. Det är också lättare
att känna skam och skuld när du är trött, stressad eller utarbetad.

Vanlig medmänsklighet
hjälper. Lite generositet,
lite humor kan få perspektivet att
skifta.



Det enskilda ordet

Dagens till sist Posted on Sun, October 12, 2014 18:20:39

Det enskilda ordet. Varför har det enskilda ordet blivit så stötande och
anti någonting?
Varför rycks just orden ur dess
sammanhang. Tas ut från både den text den tillhör, men också ur textens plats i
tid och rum. Ur sin hemvist sett ur ett tidsperspektiv, så att säga.
Varför just ordet, inte orden?

Hur kom jag in på det här nu?
Häromdagen hamnade jag i en kul
diskussion på en väns facebook sida. Det började med ett resonemang som hade
ord som jämställdhet, feminism och likabehandling i sig. Du kan förstå att det
satte fart. Men det som jag fastnade för,
var inte vad som tycktes och tänktes, utan hur lätt det blir så olika
uppfattningar av ett enskilt ord och dess innebörd, oavsett hur exakt
beskrivning det må finnas.

Utveckling!
Idag har vi har en utveckling som för
oss bort från att mötas som människor, på riktigt, ansikte mot ansikte. Numera
möts vi på chattar, facebook, sms, mms, twitter. Vi möts i mobiltelefonen,
datorn, surfplattan i stället för att verkligen träffas. I den världen är det ord
och bilder, inga riktiga möten, där vi kan se den andres reaktioner på vad vi sa
och gjorde, känslor som vi kan förnimma eller som vi kan lära oss av, som vad t.ex.
sammanhang egentligen är.
Nä, vi skickar ett sms eller “postar”
en selfie. Vi ringer på mobilen på vägen hem. I en värld av snabba forum har vi
utvecklat en konst i att korta ned det vi vill utrycka, till något kort och
kompakt. Det blir enstaka ord, förkortningar, symboler.

Det skulle förvåna mig om Du inte har
sett, hört eller läst om t.ex. att Pippi Långstrump filmen ska
“städas” från stötande ord, att vissa Tintin böcker borde tas bort
helt, att bibliotek ställer undan böcker som innehåller stötande ord,
offentliga konstverk som ska bort för de kan ha fel perspektiv i HBTQ frågor. Böcker
med ett, idag, annat perspektiv på könsroller = ta bort. Konstverk vars
innehålla skulle kunna anses ge en skev bild av något = ta bort. Filmer med fel
ord = ta bort. Återkommande är just att
det är enskilda ordet eller bilder som ska bort. Helt utan tanke på dess sammanhang,
oavsett sitt ursprung i tid och rum.

Film & tv, som numera görs, har
förändrats drastiskt. Från att ha gett substans i en historia med ett lugnare
tempo och längre sammanhängande sekvenser, till att vara full med snabba klipp
och glidningar, sprakande effekter. Effekten och bildspråket blir häftigare,
men karaktärer och historien blir uttunnad. Även dokumentärer och bildande
program har anammat den snabba stilen. Det ska gå fort och innehålla mycket och
för att kunna göra det så blir historien mindre. Innehållet
blir alltså kortare och mer kompakt.

Även pressen sätt att berätta ska numera vara
kort och koncis. Några få ord i rubriken ska fånga din uppmärksamhet, säga allt.
Eller i alla fall få dig att tro att den säger allt. Allt som oftast är
rubriken baserad på något lösryckt, enskilt ord från artikeln, inte allt för
sällan helt fel syftande. Eller braskande och fördummande rubriker som hänger
upp sig på en replik, ett ord, inte dess sammanhang. Det viktiga är alltså det
enskilda ordet.

Hur tänkte jag nu?
Erfarenheten, i en bra kombination av
nyfikenhet och utmaning, är det som driver vår utveckling.
Erfarenheten är en summa av vad vi
gjort, skapat, sagt, känt, läst, hört, sett, ja alla intryck vi kan samla på oss
i tid och rum, och vad det gav.

Om vi då utvecklar en livsstil som ger
oss erfarenheten av att allt kan samlas i något kort, enskilt, utan sammanhang,
utan helhet , tidsaspekt eller historia. Drivs vi då inte in i en fålla, där enskilda
ord och stavelser blir vår bas för erfarenheten?

Om så, sällar vi inte oss till de som
vill ta bort delar av en historia som är en bas för den erfarenhet vi nu uttrycker?

Men då kapar vi ju benen på vår utvecklingsstege?
Eller ???



Next »